Världsbok till Drakar och Demoner 6. Utgiven av Riotminds 2004. En del av världen Trudvang.

2. RIOTMINDS ~ STOCKHOLM
2004

3. KONCEPT & SPELIDE : Theodore Bergquist
F ö R FATTAT A v : Theodore Bergquist och Anders Jacobsson
YTTERLIGARE BIDRAG: Magnus Malmberg
SPELTEST & ov.:i.RDERLIG HJÄLP: Mattias Berglin, Jonas Cerne,
Dan Slorcner, Anders Blom, Mikael Lundgren, Chrisroffer
Fogelström och Jon H edenmalm
OMSLAG: Paul Bonner - Bogdwun och mitcländsk vapenmästare
ILL USTRAT I ONER
Alvaro Tapia: s. 8 - 9 , 11 - 12, 14-15, 18, 22, 24, 33-35, 42, 46, 52,
65, 72, 76, 81, 84, 87, 91, 95 och 96.
Niklas Brandc: s. 16-17, 27 - 28, 30-31, 41 och 93.
KARTOR & ORNAMENT: Niklas Brandt
GRAFISK FORM, BILD IN L.:i.S NI NG & ORIGINAL : Dan Algstrand
REP RO & TRYCK: Carlshamns Tryck & Media AB, Karlshamn
T YPSN I TT: Prophecy, Adobe Jenson Pro & Four Score
PAPPER: Lessebo Linne gultonat 120 g
PRODUKTNUMMER 6-14010
ISB N 91-973006-5-9
© Riotminds 2004
by licence of Brädspelsbolaget AB.
All rights reserved
Riotminds, Stockholm 2004.
Besök vår hemsida: www.riocminds.com

4. lt--t N eh&..LL
Förord .
r. Inledning
2. Ostroseden .
Krigskonst och vapendyrkan .
Skaldkonst och hjältesånger
. IV
5
7
7
9
Hästar och ryttarkonst........... ...... ... .... . ... . ... .. ... . .. .. . .. ........ 10
Lindormsdyrkan
Ostrohögtider .
Jolemor 13 • Löskebröt 13 • Swaadan 13 • Ygghnasval 13 •
Maglanon 14 • Loskraman 15
12
13
Trollkarlar och naturväsen .......... ... .... .
Livnäring och boende .
Landskap och natur.
Klimat och kalender
..... 15
. 16
..... 17
.... 1 7
3. Majnjord 18
Platser och möten i Majnjord . ... 20
Angarboda 20 + Dinur 21 + Baldrsviik 21 + Brisclingarum 21 +
Gascramark 22 + Grefaim 23 + Gloesgrim 23 + Gunnershaal 24 •
Hermond 25 • Himinbrioter 25 • Hravelsrinna 25 • ldunnor 25 •
Ilgevad 26 • Ilgevinna 26 • Maelduna 26 • Majnoen 26 •
Majnjord 26 • Saule 28 • Roskwa 29 • Rokklev 29 • Swhanevici 29 •
Whoocdalir 29 + Trigsloein 30 + Dralholl 30 • Valkarook 31
4. Bydland
Platser och möten i Bydland
Blosvjun 36 • Utvincje 37 • Havnaås 37 • Gyldhavna 37 •
Blomcopp 38 • Vincjakull 38 • Shancwyd och Shywan 38 •
Trondowy 39 • Runsbo 39 • Nemamundi 40 • Minvje 40 •
Minoxtargh 40 • Surinogs grav 40 • Rostmark 41 • Brannvid
Mernmyrs hästgård 41 • Wovoldovs hirdgårdar 41
Andra viktiga saker i Bydland .
Minoxerna i Bydland 41 • Scäppcrollen i Bydland 42
5. Drakskogen .
Platser och möten i Drakskogen .
Vägvisaren 47 • Fröhylle 47 • Drakmönjan 48 • Utalkimajlo 48 •
Horgawohn 48 • Bonascovan 49 • 0godejs Grabagrafru 49
Andra viktiga saker i Drakskogen .
0lmsjukan 49
6. Arje
Platser och möten i Arje.
Hreidved 54 • Kocikasa (Högahem ) 55 • Virheharja (Kullen
.. 41
44
47
49
50
54
Grön) 56 • Gerdshuul 57 • Barkarike 57 • Isenbranc 57 •
Gaddingen 58 • Feldmark 58 • Fjecrerlund 59 • Nagvarda 59 •
Hrocsvic 60 • Hincerhalc 60 • Hallöpe 61 •
Scockhambre 61 • Huse 61
7. Dranvelte ...... .... .. ... .. .. .... 62
Platser och möten i Dranvelte. . ..65
Ildebad 66 • Saldimargadh 67 • Saldibothar 67 • Ysolc 68 •
Runebelc 68 • Eldrige 69 • Bocharmil 70 • Hildeprand 70 •
Hedengrifc 70 • Rouchilde 72 • Hornemor 73 • Moringsled 73 •
Skjuldbråket 73 • Bargagedel 73 • Hauabrog 74 • Lanceglas 74 •
Gerungsborg 75 • Bete wiemda 75
Andra viktiga saker i Dranvelte
Flågrönn 76 • Rusalkan 76 • Magälvor 76
8. Fylges 77
Platser och möten i Fylges . .78
Brudundagge 78 • Cuwd 78 • Eomra 78 • Elgawaad 79 •
Gidhwa 79 • Hwuc 79 • Kalkeshyn (Bolganorg) So• Loens So•
Morgaklinc 80 • Draugmarkerna So • Ninra'Nog 82 • Sanncrym 82 •
Öscdunnor 82
Andra viktiga saker i Fylges . .. 82
Sa!twagilde 82
9. Runvjiik
Platser och möten i Runvjiik . 84
Bohain 84 • Einun 85 • Ghavelid 86 + Skjucemor 86 • Skafcafijell 86 •
Gildamor 88 • Horgle 88 • Hriesij 88 • Agi 89 • Utwist 89 •
Jargund 89 • Urkon 90 • Taldwen 90 • Argre 90 • Reijdun 90
JO. Inflytelserika grupper och sällskap i !-'1ittland .
Bogwarcherna
Yggväktare .
Othwaryrcarna .
Skwildhugen .
11. Mittländska vapen och rustningar
Bredspjut 93 • Ringdolk 93 • Ryttarbrynja 93
12. En mittländsk rollperson
Nytt folkslag
Nya yrken .
Vapenmästare 95 • Rycrarbud 96
... 91
91
92
92
92
93
94
95
95

5. IV FÖRORD
förord
HJÄLTAR OCH HJÄLTEDAo har alltid förundrat och trollbundit
sina åhörare och kanske är det just hjälten som mer än något an-
nat fåcc symbolisera den här delen av Trudvang som vi vill beskriva.
Det finns hjältar i alla kulturer men de som kanske trollbinder mest
är de kelciska, lite mystiska hjälrarna, med förmågor och egenska-
per som är mer osynliga än fysiska, som är mer underliggande än
handfasta. Det är den känslan som vi har velar förmedla i boken om
Mirrland. Kraften i sånger och kväden från fornsrora dagar klingar
ännu högt och förvandlar till synes vanliga människor till bragdmän
som dådsjungs och hyllas.
Vi hoppas narurligvis acc du ska trollbindas lika mycket som vi
själva har gjorcs när vi har skrivit den här boken. Vi hoppas också
acc Mircland ska ge dig många nya ideer om hur du kan använda
den här delen av Trudvang som en viktig pusselbit när du och dina
spelare upptäcker en värld full av hjältar och sagor.
- 'RJ.,otminds

6. Min hunger efter kunskap visste inga gränser. Det var som en best som
måste födas för att inte bli vild och våldsam, som ett gift som tärde på
min kropp. Trots att bibliotekets skriftsamlingar mättade och att böck-
erna jag läste släckte min törst efter insikt fick jag inte nog. Jag hade
sökt upp mästaren ännu en gång för att höra mer av hans berättelser
från .fjärran länder. Det var då jag förstod att han inte bara hade varit
i Osthem, nej, hans kunskap om Mitt/and var om möjligt ännu mer
djuplodande och omfattande. Han hade sagt åt mig att komma till tvag-
ningshuset, och det var där vi träffades. Kanske visste han något om vad
rådet hade sagt om min förflyttning till Osthem, själv hade jag inte hört
ens en kråka kraxa om ärendet.
Tvagningshuset var tomt på folk och jag hittade mästaren i en av de
mer avskilda delarna. Han såg piggare ut än sist, men då liksom nu satt
han med en mugg ångande kryddvin i sin hand. Skökorna som tvagade
hans kropp var smäckra och vackra, deras hy var ljus och rynkfri. » Kom
in min pojk, stå inte där och låtsas som om du inte har sett en naken
kvinna förut. Låt dig inte skrämmas av ett par nakna kroppar, ty då har
du inte mycket att hämta dit du ska.« Dit du ska, tänkte jag. Menade
han att jag skulle få åka till Osthem trots allt> Jag skulle fråga senare,
men just nu ville jag få höra mer om Mitt/and, detta ofantliga landom-
råde som låg mellan Osthem och Vastermark. Ett område som i all sin
mystik och hemlighet kanske hade mer i sitt sköte än självaste Osthem.
Jag klädde fort av mig och steg ner i det varma, ångande vattnet.
Under tystnad lät vi oss tvagas av de vackra kvinnorna innan mästa-
ren drog en djup suck, läppjade på kryddvinet och började tala till mig
med en släpande röst, som om han redan hade fått för mycket vin i sin
kropp. »ja du pojk, jag avundas dig sannerligen, men en sak ska du
veta, att resa är inte alltid så trevligt som det kanske låter. Det låter
kanske märkligt, men efter att ha rest ända från Vastermark till Osthem
i en båt, tillsammans med mina spyor och illaluktande sjösällarfann jag
inget annat råd än att ta mig hela vägen tillbaka till vårt land på ryggen
av en häst. Det var så jag kom i kontakt med Mitt/and, detta vindarnas
rike. Hör mig när jag säger att det var vackert, inte alls lika vilt och
orört som Osthem, men ändå vördnadsbjudande fagert. Det vackra var
mystiken och det som låg och ruvade under ytan. Visserligen förstördes
detta delvis av att vi som tror oss veta bättre, som dyrkar en gud vi vill
pracka på andra, när vi med våld och hot försökte ta över Mitt/and för
länge sedan. Detta till trots finns det gamla och mystiska kvar, och tro
mig eller ej, det känns på sina ställen vildare än Vildhjarta .«
Jag slöt ögonen och njöt av det värmande badet samtidigt som jag
lyssnade på vad mästaren sade. Den hungriga besten skulle få sig något
till livs även denna afton.
»En mjuk och len vårvind vindlade sig fram över den gröna marken,
lekte med det midjehöga gräset och lockade på den röda ljungen. Ny.fiket
tog den höjd och nyckfullt sökte den sig med hast ner mot marken igen.
Den susade förbi ett kummel vars runda stenar var täckta av runor och
mönsterfrån en svunnen tid. Landskapet var vindens enda vän ochfärd-
kamrat. Tillsammans hade de upplevt många äventyr och bevittnat fler
stordåd än någon annan. Där, någonstans i.fjärran, tornade en stad upp
sig, och liksom sträckte sig mot himlen som om den ville frigöra sig från
de bördiga slätterna, till synes utan anledning. Vinden slet i vimplarna
som kämpade emot utan framgång. De dansade samma dans som så
många gånger förut, och utmattad utan några krafter kvar skulle de vita
vimplarna tröttsamt hänga mot sina stänger när vinden lämnat dem.
Nyckfullt skulle blåsten söka sig mot nya marker, mot nya mål, mot nya
äventyr. Så småningom skulle den komma tillbaka som så många gånger
förut. På slätten satt en beriden man, ståtlig likt en konung, iklädd en
glittrande ringbrynja och en skinande hjälm. Med ett stadigt grepp höll
han upp sitt spjut mot skyn. Hans springare var en ståtlig häst, och det
syntes på långt håll att dessa två var ett. I en sänka stod en bredaxlad
krigare med bar överkropp. Vid hans fötter låg en dräpt tomödla och
under den en vit häst. Vinden smekte krigarens ansikte som för att hylla
honom för sitt stordåd, eller trösta honom för att hans vän och riddjur
hade dött, innan den sökte sig vidare över slätten.«
]agförstod inte riktigt vad mästaren menade med detta, men det lät
fint och jag kunde tydligt se hur vinden lekte med landskapet.
VIDSTRÄCKTA ÅSAR MED kummel från forntiden, ändlösa forsar
som slingrar sig fram över gränslösa slätter, djupa skogar och höga
berg, Mitcland är legendernas rike och hjältarnas domäner. Över
slätterna rör sig de vilda hästarna anförda av ståtliga hingstar. I de
djupa skogarna har hemligheterna blivit begravda under mossa och
mull. På grönskande kullar reser sig borgar och städer som vittnar
om makt och stordåd.
I det höga gräset står okiskrigarna likt stenstoder och vaktar sitt
land mot inkräktare. Med sina spjut försvarar de slätterna hårt och
skoningslöst och inte ens de mäktiga tronländska ättlingarna kan
korsa deras land uran medgivande.
Ur den bördiga jorden spränger både råg och vete, ty Mirrland
är Trudvangs kornbod och bland de rikaste familjerna och klanerna
står de som äger mest jord att bruka.
Men även krigarna innehar en särställning i den mittländska kul-
turen. Att dö av ålder och sjukdom anses nesligt och ärelöst och är
något som fruktas av de flesta mittländare. Här har kvinnor nor-
malt sett samma rättigheter som männen och klanernas lagar gör
ingen skillnad på vilket kön man tillhör. Av den anledningen finns
det därför också många kvinnor som brukar vapen och har upphöjt
sig själva till krigare. Sådana kvinnliga krigare respekteras över he-
la Mitrland. Liksom i Osthem anses anfall vara bästa försvar, och
många gånger utnyttjar krigarna sin sköld till att slå ner sin fiende
istället för att parera med. Mod i hjärtat är dock viktigare än kraft
och styrka och på så sätt skiljer sig den mittländska stridskonsren
markant från den stormländska.
Bland de ändlösa gräsklädda slätterna finns legender och myter
som är så stora och respekterade att skalderna har fått en viktig
funktion i den mitrländska kulturen. En sådan myt är den om Hog-
nor Garthir; en stor krigare som sägs vandra över vidderna. Han
tillhör ingen klan och lyder ingen konung. En gång lämnade han
sitt folk och svor på att aldrig underställa sig någon annan än Yock
Laird, konungarnas konung, enligt legenden den man som försvann
in bland dimmorna för att aldrig återses. En man som, när han ska
återvända, kommer att ena alla stammar och klaner i hela Mitcland.
INLEDNING 5

7. Om Hog'Na, vilket han också kallas, finns i verkligheten eller inre
är det ingen som vet, men myten om honom och hans skicklighet
med svärdet är så känd att man kan höra om hans hjältedåd på varje
taverna och liten krog och ölstuga över hela Mitdand.
En annan känd legend är den om Drugla den Blodige. En stor
krigare av ok.is släkte som även blev minoxers ledare. Enligt sagor-
na var han en krigare som förr tillhörde den tronländska familjen
6 INLEDNING
'y
q
.>-
~")
'?"
• ,,
~ ~
~..
Lugh men som när han dräpte ett mäktigt gudaväsen i den mörka
Drakskogen drog en förbannelse över sig. Drugla förvandlades till
en minox och idag leder han en hjord minoxer.
Legender som dessa kan man höra över hela Mitdand och de be-
tyder mycket för dess invånare.
Till Mittland hör idag: Runvjiik, Majnjord, Bydland, Fylges, Arje
och det fjärran Dranvelce.
Runvjiik, Majnjord och Dranvelce bebos i huvudsak av osttroner
och inflyttade viranner och här är ostroseden uppblandad med tron
på Gave. I Bydland och Arje härskar ok.is eller hanir över de ändlösa
vidderna och här är nidendomens kraft som svagast.
0 so
_.,.,--::... .........
~
:.:;.-<-
;.-
/ t
~- '
~ ~
f:ZO r60 .200 Ini/

8. I ÖSTER HAR STORMLÄNDARNA samlat sig under en gemensam
tro, liksom västerns folk samlat sig under den Enda tron. Men det
som binder samman och förenar mittländarna är den uråldriga ost-
roseden. Det är en sed och tradition som sägs ha kommit med osr-
tronerna, en djuplodad kultur som varken har sina rötter i gudom-
ligheter eller gudars krafter. Ostroseden är en gammal anfadersdyr-
kan uppblandad med naturdyrkan. De som lever efter traditionen
tror att naturen är levande, ett väsen som andas och som inhyser
osynliga andar och krafter som endast trollkarlarna kan bemästra.
Sättet man lever på kretsar kring naturen och de fyra årstiderna.
När nidendomen senare spred sig över Mirrland mötte den litet
motstånd eftersom folket som levde där ansåg sig vara ett systerfolk
till virannerna och gärna tog till sig lire av den nya tron. Några få
gånger försökte Ovus rortväkrare också med våld i sina omvänd-
ningskampanjer få mirtländarna att helt förkasta sin gamla tradition
och sina seder, något som dock aldrig lyckades. Än idag lever man
med en gudomlig tro på Gave, men till skillnad från sina grannar i
väster har man behållit de uråldriga seder och bruk som är så starkt
förknippade med osrroseden.
Osrroseden är ett komplexe mönster av traditioner, myter och
föreställningar om naturen och dess väsen som genomsyrar hela
det mittländska samhället. Seden har sina rötter i den tronländska
sedvänjan men förfinades och utvecklades i och med den stora folk-
vandring som Malhwens folk (se Majnjord, s. 18) företog sig från
västerns länder ända bort till nuvarande Osrhem i Drottningens
tidsålder. Seden blev hårdare och hårdare och från en ren whore-
dyrkan blev det så småningom en tradition fylld av hjältar och kamp,
stordåd och bragder, ty ute på slätterna levde inte bara hästar, här
fanns också den fruktade gripen i stort antal. Här slogs lindormar
mot mankoror och minoxer. Tid efter annan letade sig förvildade
tomödlor ner från det mäktiga Jarngand och satte skräck i mirclän-
darna, och gör så än idag.
Av den gamla tron på urträdet Yggdhraasil och på Whote som
människornas urfader finns idag endast brottstycken kvar. Eken an-
vänds till exempel som en viktig symbol, men om det har att göra
med att den urgamla whorerron symboliseras i Yggdhraasil eller att
eken också är nidendomens symbol tvistar de lärde. Spjutet står som
en stark symbol for kamp och krig.
Ostroseden bygger på mod, lisrighet och uppvisad djärvhet. En
hjälte och hans stordåd har alltid hyllats mer än konungars makt
och furstars rikedomar. Stordådet har allrid överglänst gudars makt
och gåvor. Mittländarna älskar hjältar som konungar och har allrid
gjort det. Redan vid mycket tidig ålder fostras många mircländska
pojkar och flickor i hjältekulturen och sakta men säkert formas de
till att bli hjältar med stort mod i sitt hjärta. Bland de renodlade
osttronerna är denna tradition starkast, bland hanirs och okis släkte
som svagast. Trots den i många fall överlägsna kraft som Mircland
besitter gentemot andra länder och delar av Trudvang, i termer av
storskalig krigföring, strategi och taktiska manövrar kan man nästan
alltid höra i skaldernas sånger och historieberättarnas sagor att de
stora slagen vunnits av en ensam hjälte, och den största besten har
dräpts av en ensam krigare eller sköldmö med stort mod i sitt hjärta.
Hjältekonungar har alltid haft störst makt och en härskare som är
en feg usling sitter oftast kort tid på sin tron. Mod i hjärtat anses va-
ra både bättre och större än ett kraftigt yttre och en överlägsen fysik,
till skillnad från de scormländska kämparna och krigarna. Faktum är
att hos mittländarna är ett vackert yttre lika viktigt som ett modige
hjärta, även om det vackra många gånger har en råhet och en enkel-
het som påminner om naturens egen. Utsmyckningarna är inte som
i Vastermark, men betydligt mer sofistikerade än stormländarnas.
Ornamentiken och dekorationerna är en salig blandning av nomad-
folkets djurmotiv, alvernas sköna linjer och Osthems grova stil.
Tradirionen hos mitdändska hjältar är också att lära sig strida
med finess och skicklighet snarare än styrka i armar och ben. Vap-
nen som de bär vid sin sida är högt ärade och ges namn och inskrip-
tioner, en sed som i andra delar av Trudvang anses meningslös. Ett
vapen kan vandra i arv i många generationer och ofta vet man mer
om själva vapnet än om den nya hjälten som bär det. De mitdändska
krigarnas högsta önskan är att få en egen sång eller berättelse som
beskriver de modiga gärningar de har utfört. Att få den berättad och
återgiven av någon av de legendariska skalderna är det yttersta bevi-
set på att man har lyckats med sitt liv. Så stark är tron på hjältar och
hjältedåd i Mitt!and.
Att ostroseden och dess folk har sina rötter i den tronländska
kulturen är kanske mest framträdande i de namn som osttronerna
och framförallt majnjordarna har. Det är inte alls ovanligt med
namn som Halawhen, H wend, Eothein, Brand, Gwydion, Gwydrin
osv, alla klassiska namn från Tronland som ju i det avseendet skiljer
sig rätt mycket från andra klassiska namn från Vastermark. Andra
namn i Mitdand har antingen sina rötter från Osthem såsom 01-
den, Didrik, Gerung och Hildegard. Ytterligare andra bär namn från
Vasrermark såsom Merkul, Garre, Rortmund och Vironna.
»Narda drog långsamt svärdet ur dess skida och tittade på det blanka
bladet. Det var vackert som en mittländsk sommardag och lika dödligt
som en stormländsk vinter. Två djupa skåror löpte längs med hela bladet
för att ge svärdet bättre stadga och för att göra det lättare, en viktig detalj
för den som hade kriget som sitt yrke. Fästet var lindat med tunnelsvin-
släder, en dyrbarhet som man köpt från dvärgarna. Parerstången var av
järn täckt av guld och på dess ena sida kunde man läsa Fridskänke, som
var svärdets namn.«
Stridskonsten och mitdändarnas sätt att fora krig på är mycket mer
sofistikerad än stormländarnas brutala, nästan djuriska sätt. Den
mitcländska stridskonsten med rötter i tronländsk vapenteknik upp-
blandad med bulturernas nästan djuriska inställning till kampen,
kräver stor skicklighet och färdighet snarare än styrka och tyngd.
Sättet att fora krig och slåss på är också ett sätt att uttrycka sig som
person. Högst rang har de som kan strida till häst. Att bemästra inte
OSTROSEDEN 7

9. bara sin egen kropp uran en annan varelse och i striden hetta bli etc
med djuret anses som den svåraste konsten av alla.
Den mitdändska scridskonsten är vida utbredd och utvecklad
under många tusen år. Otaliga krigare har fått lära sig olika skolors
tekniker och aspekter. En del lär sig svärdskonsten, andra att slåss
med spjut eller två vapen. De allra flesta vapenskolorna är uppbygg-
da kring att kämpen ska behärska tekniken snarare än att behöva
vara fysiskt överlägsen for att vinna, även om osttronerna förvisso
förde med sig en del mer hårdföra element från Srormländerna. I
likhet med den stormländska stridskonsten, och till skillnad från
den man brukar i stora delar i Vastermark, är individen fortfarande
själva nyckeln till framgång. Kriget och kampen byggs upp av hård-
föra och kompetenta individer som med stor skicklighet leder de
mindre begåvade och besegrar sina fiender med bländande teknik
och beslutsamhet. Där stormländarna utnyttjar styrkan i sin kropp
och virannerna taktiken och strategin vinner miniändarna sina seg-
rar på teknik och individuell skicklighet.
Lojalitet och mod är högt värderade egenskaper som de mitt-
ländska krigarna måste besitta. Till skillnad från stormländarna som
räknar mod och duglighet i antalet fiender som nedlagts i bataljer
är det viktigaste i den mittländska stridskonsten att visa sitt mod
i handling och dåd, vilket i många fall ställer en mindre (både till
storlek och erfarenhet) krigare mor en större. Otaliga sånger och
dikter återger hur unga hjältar rädsla för sitt eget liv tar sig an en
stor och skicklig fiende, eller en mindre härskara som med stort mod
går i döden för att skydda sin egen furste eller konung. Stor är också
belöningen för de hjältar som uppvisar sin duglighet och skicklighet
i strid. Drakdräpare och järredödare står givetvis högt i kurs hos
Mitdands härskare och hjältar kan i många fall åtnjuta frukterna av
dessa konungars gästfrihet.
Över allt annat söker krigarna ära i strid och fruktar ett liv i van-
ära. Trots nidendomens krafter i Mitdand, och trots att man i stora
8 OSTROSEDEN
delar av Vascermark har förkastat svärdet som ett fullgott vapen är
detta den vanligaste beväpningen vid sidan om spjutet bland Mitt-
lands krigare. Här bryr man sig inte om de påbud eller religiösa tra-
ditioner som i viss mån får krigare och heliga män från Vastermark
att välja ett annat vapen.
Att »flocka« är mittländarnas motsvarighet till stormländarnas
svinfylking. Att flocka innebär att samlas i en löse formerad trupp
där alla har gott om utrymme att använda sina vapen, men där man
ändå i skydd av en grupp kan hjälpa varandra. »Hamalt« är ett gam-
malt tronländskc uttryck för att skydda de mindre dugliga i strid och
därför kan man ofta höra uttrycker »att flocka hamalr« som då bety-
der att man har de duktigaste krigarna och vapenmästarna i de yttre
delarna av flocken och de mindre duktiga i mitten. På så sätt tar de
mest vapendugliga hand om den första vågen anfallare och de som
inre är lika duktiga får möjlighet att slåss mot fiender som redan
är sårade eller är förvirrade över det första anfaller. Samma princip
gäller for mittländarna när de strider till häst även om flocken är
större och rör sig betydligt snabbare. Då används de dugligaste för
att bryta igenom fiendens försvar och de mindre erfarna till att slåss
mot de splittrade skarorna.
Det finns dock ett undantag och det är i en så kallad kungchings-
flock, det vill säga den flock som konungen själv befinner sig i. I en
sådan flock finns konungen och de dugligaste krigarna i centrum till-
sammans med fanbäraren och de mindre dugliga längre ut i flocken.
En variant på detta är den så kallade fhomflocken; där en grupp
krigare samlar sig i en klunga runt en vimertämjare som i utbyte
mot fysiske skydd hjälper krigarna att slåss bättre med hjälp av olika
besvärjelser.
För en mitdändare är ett vapen, särskilt svärdet, så mycket mer
än bara ett verktyg man använder för att slåss med. Krigarens vapen
har ofta en utvecklad och viktig historia och framförallt etc namn.
Känner man inre till ett vapens namn eller dess historia kan det vara

10. farlige att svinga det eftersom man anser sig lösgöra krafter man
kanske inte behärskar. Ert vapen är således mer än bara en smidd
klinga, den har även ett särskilt syfte. Krigare har därför en särskild
relation cill sina krigsverkcyg. De lägger vapnets hisroria på minnet
och respekterar både det och dess namn. Många krigare finner sina
vapen mer kära än en älskande då det är klingan som är ens räddare
i nöden, verksrällaren av krigarens make.
Ett svärd som har en historia om att ha dödat många troll anses
vara skapat för en sådan uppgift och ska således bara användas till
detta syfte, medan ett svärd som smiddes for att dräpa drakar inte
ska dras ur sin skida när krigaren möter en annan sorts fiende. är
krigarna har lärt sig vapnets namn och historia så är det inte ovanligt
att de lär sig att respektera vapnet så djupe att de kommunicerar till
det med tillbedjan och förhoppningar. De tar hand om vapnet på ett
rituellt sätt, genom att hålla det rent och vasse. På samma vis innebär
det att en mircländsk krigare sörjer sitt vapen om det förstörs och
kan säkert anse sig besegrad även om endast vapnet är brutet medan
han själv är oskadd. Ett brutet vapen slängs vanligtvis inte bort utan
tas vara på och hålls i minnet. Endast vid särskilt viktiga rillfällen kan
man tänka sig att smida ihop ett brutet vapen och detta sker under
en lång ceremoni där krigaren måste finna det brutna vapnets ande
åter igen. När en hjälte begravs följer oftast hans vapen med honom i
graven, men vissa vapen överlever sina bärare och fors från generation
cill generation, från hjälte till hjälte. Ett sådant vapen uppfattas som
en skare och ingjuter sådan vördnad att det anses beskydda släkten
som en väktare. Vapen blir därför ofta upphängda i hemmen på mot-
satt vägg mor dörren så att de kan hälsas på vid ankomst.
Ett drager vapen är till för att användas och respekten for vapnet
är så stor att man håller det i skidan om man inte på allvar tänker
svinga det. Att dra ert vapen för att bara hora någon anses mycket
fule och är ett ovärdigt behandlande av vapnet.
Tron bland mircländare som lever efter osrroseden är att vapen
blir förtrollade och mäktiga av sina handlingar och sitt syfte, snarare
än av att en trollkarl besvärjer dem.
»Nudje från Majnjord slängde silvret på marken och höll hela tiden
sitt svärd i handen.« Mästaren tittade på mig för att se om jag förstod.
Han hade börjat prata på tronmål, eller tronländska, och ville se om jag
förstod. Det gjorde jag, och med en enkel nick visade jag det.
»Nåväl, Nudje var en av tron/ändarnas ättlingar som ännu inte
hade tagit till sig den Ende guden, och för det tyckte nidendomen i
OSTROSEDEN 9

11. Majnjord att han skulle böta. Nudje hade inget emot detta, men hans
ära var så stor och hans tro så djupt rotad att han menade att den som
tog silvret skulle få hans svärd på köpet.« Mästaren flinade. »Nästan
som hämtat från Osthem, säger du inte det pojk. Ära har alltid varit
viktigt för osttronerna, men aldrig så viktigt som för de som lever i
Majnjord. Jag minns det väl. Nudjes män tyckte att han hade handlat
väl och talat bra. En av prästerna hade blivit vit i ansiktet vid Nudjes
ord, en annan röd, men ingen av dem hade vågat ta silvret. Männen
skrattade mycket åt berättelsen och sa att i en kamp är en bitande
tunga lika bra som ett långt svärd. Men det är inte bara i tvister som
det är viktigt att ha ett bra språk. Nej, många vinner lika stor ära i
skaldhallarna som på slagfältet, glöm inte det.«
Konsten att berätta och att skalda är högt skattad hos Mittländarna.
Muntlig berättarkonst är omhuldad och eftertraktad. Skalderna har
alltid varit varmt välkomna till både hov och värdshus. De beskriver
hjältar och konungars ädla härstamning, segrar i strid och liknande
långa berättelser på ett komplicerat versmått som kallas för skwildh.
Duktiga och eftertraktade skalder blir belönade för sina insatser med
fina kläder, juveler och i ovanliga fall säte vid hovet. I Mittland är
skaldekonsten ett tecken på en framstående personlighet. Men skal-
dekonsten i Mittland har en viktigare roll än att enbart underhålla.
Eftersom de flesta varken kan läsa eller skriva står skalderna som en
garant för att traditioner hålls vid liv och fungerar, men också som
levande källor till information om den gamla tiden.
Trots att skwildhen är ett tämligen komplicerat versmått som tar
åtskilliga år att behärska är sagornas och berättelsernas stil rättfram
och tydlig, nästan saklig. De är fattiga på beskrivningar om käns-
lor, drömmar och förväntningar. Undantaget är de så kallade helsk-
wildharna, det vill säga dödskväden som fallna hjältar som skolats i
skaldekonster skaldar innan de dör. Sådana skwildhar är tungsinta
och djupa och väcker stor beundran över hela Mitdand. Vissa hjältar
kan bli mer hyllade för sin helskwildh än för det liv de levt, och dem
bragder de har utfört vilket säger en hel del om vilken betydelse
skaldkonsten har i Mitdand.
Somliga menar att skwildhen kom med osttronerna från Osthem
men få vill kännas vid detta utan hävdar istället att det är en uråldrig
sed som funnits i Mitdand allt sedan de första människorna bosatte
sig här. Andra säger att skwildhen kom med tronländarna när de
först drog fram över landet.
Ofta har mitdändarnas söner kallats ut i krig, antingen för att för-
svara .sitt Majnjord, denna vackra stad som är storkonungens hu-
vudsäte, eller för att mota bort plundrare och skövlare som kom-
mer från Osthem, och som så länge någon kan minnas har försökt
att roffa åt sig en del av Mitdand. Det har alltid vimlat av fiender
från skogarna i norr och mitdändska hjältar behöver ofta rida ut i
sporrsträck för att försvara sina gränsposteringar. Detta har med-
fört att de flesta mitdändska länder håller sig med stridsberedda
styrkor, ständigt beväpnade med spjut och harnesk. Men eftersom
avstånden är stora och vissa länder sträcker sig långt upp i norr får
krigarna tidigt lära sig ryttarkonsten för att snabbt kunna förflytta
sig till de delar som står i brand. Fast deras hjältemod och vap-
nens styrka ofta satts på prov har många av länderna lyckats behålla
sina grönskande och fagra länder just tack vare sina mytomspunna
10 OSTROSEDEN
och ytterst skickliga ryttare.. »Hästen gjorde min seger« lyder ett
talesätt bland mitdändska krigare. Hästarna visas stor omsorg och
kärlek. De sadlas, ryktas och vattnas med stor omtänksamhet och
under former som mer kan liknas vid religiösa ritualer än djurvård.
Varje liten kardborre ska bort ur svans och man och varje liten del
av hästens kropp ska undersökas och kontrolleras, liksom varje hov
ska rengöras och examineras så att där inte finns någon fastkilad
sten, tagg eller rot.
Medan krigarna utför dessa sysslor talar de ofta med hästen som
om det vore deras bästa vän. Krigarna tror att ju större vänskap mel-
lan häst och ryttare, desto bättre kan de arbeta tillsammans. Det är
inte ovanligt att man låter den häst vars herre dödats på slagfältet
fritt få springa ut på de ändlösa slätterna för att aldrig bära en ryt-
tare igen. Krigarna tror att vänskapen mellan ryttare och riddjur är
viktigare än vad man gör med skänklar och stigbyglar för att befalla.
I Majnjord får Storkonungens krigare en ung vildhäst som de själva
måste tämja och låta vänskapen med djuret växa från dag till dag, ty
detta är grunden till all ryttarkonst menar osttronerna. En ryttare
är inte sitt riddjurs herre, utan riddjuret är hans bästa vapendragare
och vän i stridens hetta.
Bland bogwarhterna (se Majnjord, s. 18) finns det en legend som
väcker sorg och vemod, storsinthet och kärlek för hästen. Legenden
kallas för »Dun Bvhidar« efter det tronländska namnet på häst
»bvhir«. Man kan höra den över hela Mitdand men aldrig så ofta
som i den stora staden Majnjords värdshus och mjödhallar. Här föl-
jer en förkortad version.
Enligt legenden har Dun Bvhidar inte alltid varit som han är nu.
En gång var han son till Gochnawan av de många kullarna. Det var
en stolt, präktig son och en arvinge som skulle få dem före honom
att blekna. Redan vid vid fem års ålder hade han tämjt sin första
häst, vid nio hade han dräpt sin första lindorm. Han hade konung-
ens gunst och bar tilläggsnamnet Dun (ärade) redan när han var
femton. Det sägs att Bvhidar hade lärt sig krigskonsten av Morgu,
(se Trollkarlar och naturväsen, s. 15) och att den hillebard han bar var
välsignat av detta väsen. En del menar att det var en gåva från henne
i egen hög person.
När Dun Bvhidar tappert hade skyddat konungen under ett
överraskande trollöverfall i Whootdalir och räddat hans liv genom
att själv ta emot en svart trollpil i sitt bröst, lät konungen Dun Bv-
hidar få den bästa vården. När han var frisk svor konungen att Dun
Bvhidar fick ta vad han ville, en önskning av allt som stod i konung-
ens makt att ge skulle bli belöningen till denna tappra hjälte för att
han hade offrat sig för sin konung. Dun Bvhidar valde Lochlaa, den
hingst i konungens stall som ingen lyckats tämja, den undersköna
häst som aldrig låtit sig ridas. Dun Bvhidar fick Lochlaa och så fort
han blev frisk gick han ner för att möta sin häst. De fann varandra
och från den dagen kunde man se hur de red fram över de ändlösa
vidderna i jakt på troll och ondskefulla varelser. De två stred tillsam-
mans, man pratade om dem som ett och samma väsen, de två var
Dewyndho, eller Dun Bvhidar.
Så småningom blev konungen gammal och hans mindre potenta
son tog över det stolta ämbetet. Kungen snärjdes i lögner och osan-
ningar om att man måste göra sig av med Dun Bvhidar. Han hade
blivit för mäktig och en dag skulle han vilja ta över tronen. Till en
början lyssnade konungen inte. Han avfärdade anklagelserna som
illvilja och avundsjuka, men så småningom, under örters kraft blev
han mer och mer lättledd. Till slut skrev han under Dun Bvhidars
dödsdom. Den nytillträdde konungen skickade ut sina bästa kri-

12. gare för att spåra upp och nedgöra den store hjälcen. I närheten av
den plats där idag Trigsloein ligger mötte Dun Bvhidar de krigare
som kommit för att ta hans liv. De var hundra mot en, hundra ond-
skefulla arker inhyrda för att ta hans liv. Men arkerna var rädda
for Dun Bvhidar, många hade sett vad han gjorde med sina fien-
der. I full fart mötte han dem på sin häst och med sin hillebard
högg han huvudet av sina motståndare med mäktiga hugg; med
en svepande rörelse plockade han upp dem från marken med den
krok som satt på hillebarden. Arkerna anföll och många stupade.
Femtioen hårdforda krigare dog under Dun Bvhidars mäktiga va-
pen innan Lochlaa var full av spjut och pilar. Dun Bvhidar var själv
helt oskadd. Arkerna drog sig tillfälligt tillbaka. Lochlaa blödde
från många sår och var döende. Dun Bvhidar förbannade dagen,
han förbannade alle som var liv och tillkallade Morgu en sista gång.
Dimman svepte fram över kullen där de befann sig och den mäktiga
anden Morgu uppenbarade sig. »Säg mig vad jag ska göra, du visa
väsen.Jag gör vad som helst för att du ska rädda min häst från detta
nesliga öde«, sade Dun Bvhidar. Morgu svarade: »Från denna dag
är du i min tjänst, från denna dag är du min tjänare. Om du går i
ed på detta så ska jag skona din häst.« »Jag lovar och svär, jag gör
vad du vill bara du skonar min häst«, sade Dun Bvhidar. »Scig då
upp på din häst igen«, sade Morgu. »Följ med mig in i dimmorna
som den du blir. Vägrar du kommer din själ för all framtid att leva
i ovisshet.« Dun Bvhidar satte sig på hästen igen och plötslige såg
han hur de cvå blev ett. H an sinne förmörkades och det enda som
betydde något var krig och död. Han hade givit sitt liv och sin själ
för att rädda sin häst. Allt från denna stund var han Morgus tjänare,
och det sägs art när dimmorna sluter sig tätare över landet kan man
höra hans hovar som dånar i marken. Fram stormar Dun Bvhidor,
häst och människa i ett och samma väsen, med sin hillebard redo
att kapa huvuden.
I Micrland är legenden mycket känd men det finns två läger, en
skara som dyrkar Dun Bvhidar och hans stora mod som om han
vore en av de största hjältarna som Trudvang har skådat. De an-
dra säger ondskefullt att han redan från början fåcc sina krafter från
Morgu och att han var hennes redskap. Någon riktig hjälte i egendig
mening var det aldrig cal om. Ingen tvistar däremot om att han exis-
terar idag, det rar alla för självklart.
Det finns dem som hävdar att det finns fler av samma sort och att
de kallar sig för kellhorer och att Dun Bvhidar är deras ledare. Dessa
kellhorer anses vara väktare av en uråldrig krigskonsc, men de anses
bara existera i dimman som ett slags dimvarelser.
OSTROSEDEN 11

13. Det berättas i konungasagorna om hur Pwynnd Långormsdräpe,
son till Eldgar Swaahndril, gick upp på kullarna där staden Grefaim
idag ligger. Han iklädde sig sin långbrynja och häktade sitt stora rvå-
handssvärd på ryggen för att gå och dräpa en lindorm som tagit fem
ansedda krigare i Halawens följe på deras väg mot Osthem. Pwynnd
var känd som en stor dräpare och i hävdeböckerna hade han upp-
förts som baneman av två lindormar och tjugofyra gripar. Trots att
namnet Swaahndril var förknippat med stor ära hade han tagit sig
namnet Långormsdräpe i samband med att han valde att slå följe
med Halawen i dennes landsflykt. I fem dagar och nätter var Pwynnd
borra och Halawens skaror blev oroliga för att han dött i den mäktiga
ormens käftar. När dimmorna skingrades den sjätte morgonen lös-
gjorde sig en blodig gestalt ur ridåerna, det var Pwynnd som kommit
tillbaka. På en kraftig bår som Pwynnd drog med stor långsamhet,
12 OSTROSEDEN
ry han var svårt skadad, låg huvudet av en enorm lindorm. Under
flera dagar och nätter låg Pwynnd på en bädd av sitt eget blod och
alla var ense om att hans liv skulle ändas nästkommande natt. I Ha-
lawens följe fanns en stor skald som menade att om man bara fann
lindormskroppen kunde man slita ut dess hjärta och om Pwynnd åt
detta skulle han få livet åter. Sagt och gjort. Halawen skickade sina
bästa spårare att följa Pwynnds blodsspår och så småningom hittade
de lindormens kropp. Besten var större än någon liknande de sett
eller ens hört talas om. Spårarna förstod att detta sannerligen var en
uråldrig lindorm och att Pwynnds dåd hade varit stort. Med en skarp
kniv skar de ut bestens hjärta och återförde det till lägret där Pwynnd
befann sig. Den natten åt Pwynnd ett lindormshjärta och alla sår han
fått läktes med en magisk kraft. Dagen efter var han som hel igen
och endast de otäcka ärren på hans kropp vittnade om kampen med
drakbesten. Under femton dagar gick han ryst for sig själv och ville
inre tala om det stordåd han gjort. På den sextonde dagen förvand-

14. lades han till en lindorm. Många krigare samlades kring den forna
hjälten för att dräpa det otäcka han förvandlats till, men innan någon
hann nyttja sitt huggjärn steg Halawen emellan skaran av krigare och
den nya lindormen. Det sägs att han yppade följande:
Stundtals plöjde han med svärd och egg
Av härmännen gingo många att se.
Mäktig skred han utan mannstarktfölje
Att skydda konung och järnskodd skara.
Vi tackom och åkallom hans stordåd
Med stor sorg vi måste utstå den orm han blivit
En redig man han var
En gärning han utfört som vi andra voro oförmögna
Nu vi tronlands söner skall visa nåd mot denna like
Trots att han bär ormens.fjäll och kropp
Ingen av oss kan mäta oss med hans styrka
Och djärv är den som vill pröva
Han lever eJ-längre i skepnad som han framföddes
Ej följer han vår väg bort från fädernesland.
Men låt oss hedra hans gärning och storvulna bragd
Ty från denna dag är en sådan orm ej fläckad med illdåd.
Så kom det sig att osttronerna började dyrka lindormen eftersom
de alla trodde att det kanske var Pwynnd, den stora hjälten eller
hans avkomma, som gömde sig i en orms kropp. Detta var en sed
som de förde med sig ända till Osthem, men det var inte förrän Mal-
hewen och hans ättlingar på nytt nådde kullarna där staden Majn-
jord sedan byggdes som lindormsdyrkan tog fart med kraft.
Idag vördas lindormen med stor fruktan och respekt. I vissa delar
av Mittland där ostroseden är stark och levande är det inte ovanligt
att man offrar kreatur och ibland hästar till lindormar. Vanligtvis lå-
ter man bära ut skatter från fallna fiender för att visa sin vördnad för
den mäktiga ormen, men det finns även de sällskap som fullt ut ma-
tar drakbesten och föder den för att sedan skicka sin största hjälte
att dräpa ormen. Dessa anhängare tror då att de ska förlänas dem
legendariska egenskaper som Pwynnds hade innan han förvandla-
des till en lindorm. Dessvärre hamnar många av hjältarna i magen på
lindormen som växer sig ännu starkare och farligare än innan.
Lindormen betyder idag mycket för anhängarna av ostroseden
och ormen får ofta pryda både svärd och rustningar. Naturligt nog
finns det en viss skräck hos befolkningen eftersom lindormarna lever
i stort överflöd i Mittland.
Os-t:rohö3-c:ider
Jolemor
Jolemor är en av mittländarnas viktigaste högtider, och själva kärnan i
ostroseden.Jolemor firas på hösten och då tänder man stora eldar och
kring dem hålls festligheter. Eldarna är omgärdade av stor mystik och
får endast tändas av en »man med vitner i blodet«, som man säger, det
vill säga en trollkarl. Jolemor markerar punkten där den gamla cykeln
möter det nya, det vill säga en ny cykel börjar. Till festen låter man
slakta friskt och många skalder och historieberättare samlar sina ska-
ror av anhängare och åhörare. När eldarna tänds och lågorna sträcker
sina varma händer mot natthimmeln tror man att de gamla hjältarnas
andar kommer tillbaka till de levandes värld för att värma sig vid el-
darna och höra på sångerna och sagorna. Men detta lockar också med
sig andra andar från Dimhalls rike, så det gäller att hålla sig nära elden
eftersom det är där de forna hjältarna håller vakt.
Löskebröt
Löskebröt är mer en minneshögtid för osttronerna än en övergripan-
de festlighet för alla som håller sig till ostroseden. När Malhewens
folk företog sig den långa vandringen från Osthem till dagens Mitt-
land fanns det många som inte var av kunglig ätt eller av någon finare
börd. Allmänt kallades dessa för löskefolk och de bodde i löskeläger i
anslutning till konungens och krigarnas stora tältläger. Till en början
fick inte ens löskefolket bo i städerna som anlades utan fick fortsätta
bo i skitiga och enkla tältstäder, allmänt kallade för löskebröt. Det var
inte så att man såg ner på löskefolket eller att de var mindre värda det
handlade bara om att det till en början inte fanns plats i städerna som
byggdes med en rasande fart. Det man först byggde för att skydda
sin konung och sina krigare var mindre borgar och förskansningar
istället för städer och hus, och därför kom löskebröten att finnas kvar
under rätt långt tid även efter det att osttronerna hade slagit rot.
Idag har löskebröten försvunnit och löskefolket med dem, men
minnet över dem som stod ut med att leva på det här sättet firas idag
av dem som kallar sig själva för osttroner. Det är en minneshögtid
och en festlighet där folket går man ur huse och slår upp tält utanför
sina städer och byar. Här lever de i en veckas tid tillsammans under
vilda festligheter. Löskebrötet sker alltid på sen~~ren då markerna står
i högan blom.
Swaadan
Svanarna har alltid varit dyrkade av mittländarna. Så stark är sym-
bolen av den vita svanen att konungarna av Majnjord har haft den
som bomärke på sina vimplar och fanor så länge någon kan minnas.
Dt'.nna storslagna fågel beskrivs ofta i magiska ordalag och övertoner.
Man tror bland annat att unga kvinnor vars män dör i strid förvand-
las till en svan när hon dör.
Swaadan firas till minnet av fallna hjältar, men det är bara kvin-
norna som firar denna högtid, männen får inte vara med. Förr i ti-
den var det en högtid endast för änkor vars män stupat i krig men
idag får alla gifta kvinnor delta. Det är en stillsam högtid full av riter
och ritualer. De som deltar är klädda i vita kappor och bär svanfjäd-
rar i sitt hår. När dagen blir till kväll och mörkret faller på tänder de
sina ljus och vandrar genom byn eller staden ut till en närbelägen
sjö. Vid sjön stiger de ner i vattnet och kallar på svanarna. Kvin-
norna står i sjön i flera timmar för att sedan gå upp och värma sig
vid en sprakande eld. Vid elden sjunger de speciella hjältesånger och
påminner sig själva om de män som stupat i krig. Vid vissa speciella •
datum, till exempel på dagen hundra år efter det att någon speciellt
firad hjälte dog samlas kvinnorna i stora skaror från hela bygden och
minns hans stordåd. Swaadan hålls normalt sett på sensommaren.
Ygghnasval
När sommaren är som varmast och hösten känns långt borta firar
de allra flesta mittländare, om än i olika former, en sommarhögtid
som markerar lugnet före det hårda arbetet med skörden som kom-
mer senare. Men högtiden är långt ifrån stillsam och tråkig, nej, is-
tället samlas de unga männen och blivande hjältarna i ett spel och
en tävling i många grenar. Vinnaren får ta emot fina gåvor och enligt
gammal hanirsk lag får han välja sig en kvinna för natten, något som
dock få fortfarande lever efter. Varje år försöker de unga männen
uppnå bättre resultat än dem året innan och rekorden bokförs noga
OSTROSEDEN 13

15. för att se vem som är mest duglig och vilka ätter som har de största
vinnarna. Vanliga tävlingar är hästkapplöpning, srocksröming, spjur-
kasming, långdistanslöpning och svärdslek med slöa klingor. Denna
högtid kallas for ygghnasval efter en stor kämpe som anses ha utfört
stordåd i Drottningens tidsålder.
Maglanon
»Gondim och Flowis blev man och hustru den hösten. De flyttade se-
nare till Majnjord men då, när jag träffade dem, bodde de fortfarande i
Dranvelte, eller grisväldet som jag tror att det också kallades för. « Mäs -
taren såg ut att minnas något. Han lät med handen visa att han ville
att någon skulle fylla på mer varmvatten i basängen. Min kropp kändes
avdomnad men det var bara skönt. » Gondun var son till hjälten Hel-
gunv och det var för att jag lärt känna hans son som jag fick möjlighet
att dela i en märklig men storslagen begravning av en hjälte. Ja, det ska
du veta pojk, där vet man att hylla sina hjältar. Det skrivs både sånger
och dikter om deras dåd, men mest av allt hyllas de när de dör.«
En död hjältes begravning är något av de mest högtidliga som en
mircländare kan få bevittna. Yrrersr är det spjurgoden, lydkonungen,
eller någon annan överhet som bestämmer vem som får hjälrebe-
14 OSTROSEDEN
gravning och vem som får en vanlig begravning men oftast är det
något alla vet långt i förväg.
Maglanon rar sig olika uttryck beroende på vad hjälten själv väljer
for ryp av begravning men högtiden inleds alltid med att den som vet
om art han ska dö, (eller om hjälten redan är död) bärs upp på en
hög höjd eller kulle nära sin fodsloplats. Här får han sitta i minst ett
dygn och ännu en gång blicka ur över det rike och det land som han
föddes rill. Är hjälten död lurar man honom mor ett träd eller en stor
sten så att han hamnar i en sittande ställning. Innan solen har gått ner
kommer alla vänner, anhängare och familjemedlemmar och ger gåvor
år den döde. Dels staplas hans egna skatter på hög och dels ger man
gåvor år honom som sedan följer med i graven. På vissa ställen dödar
man hans riddjur och placerar ett huvud eller en hel kropp vid platsen.
Efter ett dygn eller då den forna hjälten till slur dörr uppe på kul-
len bärs han ner av sina bröder och stridskamrater under stor tystnad.
Man vill inre störa friden. Från det art solen har gått ner är det belagt
med dödsstraff att beträda den så länge hjälten befinner sig på kullen.
I de östra delarna av Mittland och i vissa delar av Majnjord brän-
ner man sedan kroppen på en helig plats, utsedd av hjälten i förväg
eller av hans bröder alternativt kamrater. Vårdkasen tänds på natten
for att även de som bor långt borra ska se att en hjälte går mor sin

16. sista vila. Bålet hålls levande i fyra nätter och i fyra dagar varefter
en stor avlång minnessten reses på platsen. För hjältekonungar reser
man flera stenar, gärna i en eller flera cirklar. För skatterna gräver
man en grop som förseglas väl med klippblock och ibland fällor.
I Runvjiik och delar av Majnjord bränner man sällan hjälten
utan han eller hon begravs stående med blicken mot Tronland för
att de i döden ska kunna se sitt forna rike och aldrig glömma sin
härkomst, men liksom i öster reses även en eller flera minnesstenar
över själva graven.
Begravningarna slutar alltid med att man håller en minnesfest till
hjältens ära. En fest som ska vara i fyra dagar och fyra nätter och där
den döda hjältens familj hyr in skalder och sagoberättare som ska
fängsla sina åhörare med de bedrifter och stordåd som hjälten, och
hans ättlingar, begick innan han eller hon dog.
Loskraman
Denna högtid är både fruktad och älskad. Det är en tid-
punkt på året då de värsta illgärningsmännen ska få sitt
yttersta straff. De ska brännas levande så att naturen kan
sluka deras själar. Loskraman sker alltid på hösten och de
som har fått ett dödsstraffutdömt bränns levande genom
att stängas in i en träbur full av löv, grenar och annat som
folk vill bränna. Detta är en av de äldsta ostrohögtiderna
och de som firar den gör det eftersom de tror att naturens
väsen ska skydda dem mot att de i gengäld ger bort någon
som har begått ett hemskt brott vars yttersta straff är dö-
den. Genom att bränna brottslingarna får de av naturen något
i gengäld. Hopp om god skörd, eller en mild vinter brukar vara
vanliga önskemål när de ser brottslingarna brännas. Högtiden
firas nästan enbart i de östra delarna av Majnjord och Dran-
velte och mestadels på landsbygden. Brottslingar som straffas på
detta sätt har upprepade gånger begått brott som mord, tidelag,
landssvek eller feghet när mod behövdes som bäst.
Efter högtiden som bara pågår under en natt känner sig folket
renade och lättade. Inga järnranden och ångestfyllda skrik hörs
från de gallerförsedda jordkällarna eller fängelsehålorna längre.
Troll~ och N...--rurvÄ.SeN
Innan nidendomen slog rot i Mittland hade folket som lever där
ingen tro på högre makter. Man dyrkade ingen gud utan trodde
på naturens krafter. Trollkarlarna fruktades av folket eftersom de
kunde tämja naturen och dess vilda energier. Trollkarlarna fung-
erade som både domare, vägledare och rådgivare och de fick stor
makt. Något som i allra högsta grad gäller även i dagens Mittland.
Besvärjarna anses nämligen stå närmare naturen än någon annan
varelse. Vid sidan om härskaren i landet står trollkarlarna högst i
kurs och man fruktar deras makt över vitner. Så gott som alla större
eller mindre härskare håller sig med en trollkarl.
Trollkarlarna är naturens speglar och dess tämjare. De anses ha
förlänats med extraordinära krafter för att tygla naturen och dess vä-
sen. De har lärt sig de stora gåvorna att förutse framtiden, att tolka
naturens tecken och att förändra livet på dem som trampar Trudvangs
jord. Trollkarlarna står närmare de andra världarna och dess väsen än
någon annan och därför lyssnar man noga på vad de har att säga. De
är budbärare från Dimhall och spionerar på de mörka världarna.
Enligt ostroseden har de som är trollkarlar inte fått sina förmå-
gor av en slump utan för att de är varelser med stark anknytning till
någon av de andra världarna, de flesta med Dimhall, eller Othwa
- »den andra sidan«, som man kallar det i Mittland. Men föreställ-
ningen om Othwa är inte som på andra ställen i Trudvang. .ty1~n tror
i Mittland att Othwa är en v~rld där de döda bor, men endast för
en begränsad period. Hit kommer alla de som dör för att vänta och
vila upp sig innan de på nytt kastas tillbaka till vår värld. Othwa är
inte bara ett rike, det är flera. En del kommer till skimrande hallar
täckta av guld, andra till brinnande brunnar eller lever i en värld av
grått töcken. Var man hamnar beror i stor utsträckning på vilka dåd
man har utfört i sitt levande liv. Ingen annan än trollkarlarna vet
med säkerhet. Ytterst är det upp till naturen att döma. Naturen har
fött upp en alldeles speciell sorts väsen, en slags gudar eller gudin-
nor som lever i Trudvangs värld och som bevakar allt som görs. De
har makt att styra över människornas öden och man kallar dessa
varelser för flowrar - »varelserna födda ur blommorna.« De vik-
tigaste flowrarna är Morgu, Tanhja, Neman och Magh, alla är
kvinnor. Morgu är den som styr över kriget och de som stupar.
Hon är ett mörkt och ondskefullt väsen som lever på kriget
och döden. Tanhja är de uråldriga trädens väsen, hon gömmer
sig i skogen och tar ofta skepnaden av en vit hjort. Neman är
OSTROSEDEN 15

17. vinden och de öppna slätternas väsen och den som styr över väder
och vind. Magh är mäktigast och styr över allas öden. Hon spinner
den stora ödestråden. Magh visar sig endast som en genomskinlig
varelse om natten eller då dimman ligger tät. Somliga menar att
dessa fyra väsen existerar, men inte som en slags naturväsen utan
fyra varelser av samma sort som de syskon som vaktar vägarna in
till Helgardh, det vill säga en slags blandning av kaosvarelser och
iois. Hursomhelst bär de alla ett slags vemod och mörkhet över sig
som också genomsyrar synen på trollkarlarna. De som tämjer vitner
anses stå nära dessa väsen och man tror att besvärjarna är de enda
som kan få deras handlingar ogjorda eller förändrade.
I Mitdand delar man in trollkarlarna i tre grupper; Gandhman,
Hellawes eller Fhomorer.
Gandhman är de trollkarlar som lever på resande fot, som ensling-
ar, och som förflyttar sig från by till by för att dela med sig av sin
kunskap eller tolkar de tecken som flowrarna har lämnat efter sig.
På den gamla viltvroken betyder Ghandman »en som bär en stav«,
efter det vrokiska namnet på stav »ghand.« I många avseenden lik-
nar de till stor del den stormländska typen av trollkarlar som kallas
för »vedun«, med den stora skillnaden att de är betydligt mer res-
pekterade och välkomna än vad vedun är i Osthem. Gandhman an-
ses stå närmare de andra världarna än någon annan och respekteras
för sin stora kunskap om de andra världarna och dess väsen.
Hellawes är de trollkarlar som är bevandrade i historiens mys-
terier och myter och som gömmer sig långt ner i de stora städernas
bibliotek och lönnkammare för att få ta del av historiens dolda kun-
skaper. Hellawes är mäktiga rådgivare vars besvärjelsekonst ofta har
sitt ursprung ur drakarnas och de håller sig nära sina kunskapskällor
som en lärd man dras till ett bibliotek.
Störst av alla är Fhomorerna, efter det tronländska ordet »fho«,
som betyder jätte och ordet »mor« som betyder tämjare. Fhomoner-
na är krigsmagiker, eller svärdsmagiker för att använda en term som
är allmänt känd. De förenar det bästa av två världar och är de enda
trollkarlarna som vet hur man kombinerar vitners krafter med kon-
sten att föra krig. Fhomorerna är respekterade över hela Mitdand
och endast flowrarna sägs ingjuta mer skräck hos dess invånare.
Trollkarlarna har stort inflytande i den mitdändska vardagen
och det råder ingen tvekan om att de har lika stor makt som de
flesta konungar och herremän i Mittland. Skillnaden ligger i att
16 OSTROSEDEN
trollkarlarna har makt för att.folket fruktar dem, kungarna för att
man älskar dem. '
Det brukar sägas att det finns två redskap som symboliserar den
mitdändska livnäringen, det första är plogen och det andra är svär-
det. Visserligen är både jakt och framförallt bodskapsskötsel av får,
svin och nötkreatur vida utbrett men det är ändå jordbruket som
för de flesta mittländare garanterar inkomsterna. Krigare står inte
bara högt i kurs hos Mitdändarna, de fyller också en viktig roll i att
försvara länderna från troll som söker sig ner från Svartlidens mör-
kaste hålor, och också från mer våldsamma stammar av människor
som allt för ofta försöker roffa åt sig en del av den mittländska ka-
kan. Både arker och bulturer men också stormländare gör räder in i
mitdand för att plundra och föra med sig slavar. Av den anledningen
finns det därför många män och kvinnor som försörjer sig som hird-
män och krigare i Mittland.
På den mittländska landsbygden är de så kallade ringhusen för-
härskande som bostäder. Det är lågt uppförda runda hus som på
avstånd mer ser ut som en gräsbevuxen kulle än ett hus. Man säger
att de utvecklades och byggdes på det här sättet för att få det att
likna just en obetydlig kulle. På så sätt skulle små samhällen inte
dra till sig uppmärksamhet och därmed slippa bli plundrade och
skövlade. Så småningom började man bygga mindre trätorn på eller
i anslutning till husen. Tornen fungerade som ett slags utkikstorn
men också som en statussymbol, ty bara de mest välbärgade hade
råd att bygga ett sådant torn. De som är riktigt välbärgade låter sig
inte nöjas med ett torn, utan bygger på själva ringhuset med mindre
byggnader som kan fungera som både förråd och bostäder.
Liksom hos stormländarna är det inte ovanligt med drakvingar
på hustaken, även om syftet för att ha dessa där skiljer sig mycket
mellan de två kulturerna. I Osthem har man en tro på att vingarna
ska jaga bort drakarna, i Mittland står de som en symbol för lind-
ormsdyrkan och ju fler drakvingar, desto mer hängivna anhängare
till ostroseden anses de som bor där vara.
Saltgårdar kallas det fyrkantiga område, precis innanför dörren,
som finns i många hus där man lever efter ostroseden. Att »lägga

18. salt i gården« betyder att man, istället för stampadjord eller träplan-
kor fyller ett hål i marken med salt precis innanför dörren. Detta gör
man eftersom man tror att det ska skydda mot onda andar, och att
man på så sätt hindrar dem från att ta sig vidare in i huset. Det är
en allmän uppfattning i Mittland att de onda andarna inte tål salt.
En gång om året tömmer man hålet med salt och fyller det med nytt.
Det gamla gräver men ner på en plats långt ifrån huset eftersom
man tror att alla andar som har försökt ta sig in i huset under året
har fastnat i saltet och nu finns kvar i det. På vissa gårdar har man
så kallade salthus, som då är små stugor vars golv helt består av salt.
I dessa hus sluter man pakter och pratar om sådant som inte ens an-
darna bör få reda på. Det kan vara allt ifrån hur man ska ta makten,
till hemliga möten om fred eller trolovningar som man vill hemlig-
hålla. Människorna som lever på de gårdar som inte har vare sig ett
salthus eller ens en saltgård anses ha förkastat ostroseden till förmån
för nidendomen, eller helt enkelt vara galna. Att sova i ett hus som
saknar saltgård anses farligt och riskabelt. Av samma anledning har
många mittländare som färdas i vildmarken nästan alltid en påse salt
med sig. På natten innan de går och lägger sig strör de lite salt vid
sina fötter och tror på så sätt att de är skyddade från onda andar och
andra hemska varelser under tiden som de sover.
En gång i urtiden täcktes stora delar av Mittland av den kalla och
tjocka is som finns uppe i lsvidda och då växte det inte mycket här.
Men någon gång under Drömmarnas tidsålder drog sig isen tillbaka
och de isfria områdena koloniserades snabbt av mossor och lavar, följda
av örter och till sist björk. Träden spred sig snabbt på låglandet och un-
der de tidslådrar som har passerat har björkskog och myrmark avlöst
varandra som den huvudsakliga vegetationstypen. Olika arter av
vide förekommer i stor mängd och på spridda ställen finns
det rönn och asp. På många ställen är jorden så stenfylld
att träd och buskar har svårt att få fäste, här breder ljungen
ut sitt blomster och färgar landskapet rött och mörkgrönt.
Bland de örter som växer i Mittland kan speciellt nämnas
bergskvanne och månblomster, båda används till matlag-
ning och har satt sin prägel på det mittländska köket.
Landskapet i Mittland skiftar mellan otillgängliga högland, änd-
lösa slätter, djupa skogar och ett lågland som domineras av våtmar-
ker, hedar och karga stenfyllda åsar.
På höglandet är det svårt att hitta någon sammanhängade vegeta-
tion och landet karaktäriseras, av kala klippor och stenar snarare än
av växtlighet. På låglandet hittar man hedar som är täckta av ris som
ljung, olika bärsorter och videarter. På gräsängarna och på något blö-
tare ställen finns välkända växter som humleblomster, månblomster,
trollgräs, daggkåpa och braskmåra.
Mittlands klimat påverkas i stor grad av alla stora bergskedjor som
omger det, inte minst Jarngand och dess kalla vindar som drar fram
över Runvjiik, Majnjord och Dranvelte. Eftersom Mittland är belä-
get mellan vildmarken i norr och Trudvangs södra delar så är kli-
matet betydligt mer skonsamt än i till exempel Osthem. Goda år
besegrar de milda vindarna från söder de kalla från norr, under kalla
år blir vintrarna lika brutala och farliga som de i stormländerna. Det
enda man kan trösta sig med då är att vintern är betydligt kortare i
Mittland än i Osthem.
Vintertid breder kalla vindar, så kallade isvindar, från norr ut
sig. Hur långt ner isvindarna letar sig får oc~s,å stor betydelse för
hur kalla och hårda vintrarna blir i Mittland. Goda år, när de kalla
vindarna inte når längre än till Whootdalir brukar vintrarna bli
korta och vackra. Snön täcker stora delar av Majnjord, Runvjiik
och Dranvelte men endast under en till två månader. De övriga län-
derna får då lite, eller ingen snö alls, och temperaturen går sällan
under - 5 grader. Hårda år, när isvindarna når ända ner till Val-
karook blir vintern i Mittland lång och hård, kall och skonings-
lös. Då ligger Majnjord, Runvjiik och Dranvelte inbäddade
i snödrivor och snöstormar under 2-3 månader och de
övriga länderna får kämpa mot kalla vindar och ett snö-
täckt landskap. Dessa vintrar kan det bli så kallt som -ro,
kanske ner till - 15 grader.
Sommaren är lång och skön liksom våren. När det har
varit en mild vinter är det vår i cirka 3-4 månader och
sommar i 4-5 månader.
OSTROSEDEN 17

19. » Vackrare än solen, skönare än sommaren, Majnjord
är hjältarnas stad och boning.«
I BERÄTTELSEN OM TRONLÄNDARNA och
deras traditioner är sagan om Halawen Död-
löse både lång och storslagen. Halawen var en
av Vidaris Culhians tolv söner. Vidaris farfars
far var den enda av den nya konungaättens söner
som gift sig och skaffat barn med en illmalaina. Hen-
nes namn var Savilloha och i hennes blod rann odöd-
lighetens blod och därför fick de av den Culhianska ätten längre liv
än andra tronländare.
Halawen var en högrest och modig man. Ofta kunde man i de
tronländska hallarna höra om hans dåd och mod. Högt prisat var
hans namn ty han var den främste krigaren i hela västerns länder.
Flera gånger förde han framgångsrikt sitt folk till seger och på tron-
ländarnas begäran grundade han i provinsen Erowi den än idag stor-
slagna staden Erwhain. Halawen åtrådde den fagra prinsessan Bewan
Swaanvinge, men så gjorde också hans vapendragare och bäste vän
Iohein Tagelfari. Osämjan mellan de båda växte och de en gång så
trogna vännerna slets itu av sin kärlek till den fagra Bewan. De hårda
orden blev hätska beskyllningar och en dag utmanade Iohein sin for-
na vän i envig på Tawions slätter. Det var en tidig morgon då daggen
lS MAJNJORD
låg tung över det frodiga gräset. Den dagen för-
lorade Tronland två av sina största kämpar när
Halawen dräpte sin vän och därefter utmätte
sitt eget straff att gå i exil för all framtid.
Många var de som följde med Halawen på
den långa vandringen mot österns länder och
bland dem nämns Pwynnd Långormsdräpe, Ty-
uggd Solsköld och Halawens fagra dotter Lowhira
Halawensdottir. I mer än tjugo år red de mot österns
länder och vid en strand i detta otämjda rike i öster grundade
Halawen och hans folk den vackra staden Kungskall och där plante-
rades också en järnek som sägs vara den som står där än idag.
I många år levde Halawen i sin stad och ryktet gick att han hade
fått odödligheten i sitt blod. I 487 år levde han och rådde över sitt
vilda rike i öster. Men Kungskall var för fagert för att bestå och de
tronländska fränderna allt för långt borta för att Halawen och hans
krigare skulle få hjälp när en stor härskara bastjurs bröt sig ut från
Bjarnskogen och anföll Kungskall år 1437 i Profeternas tid.
Splittrade och besegrade flydde tronländarna västerut med sin
dödligt sårade konung av Culhians ätt. På de steniga stränderna där
idag den stormländska staden Stormklippa står, förberedde man ett
stort gravskepp och fyllde det med forna skatter. Under tystnad tän-
des skeppet på och konungen försvann i sin brinnande grav ut på
det kalla havet. Halawens son Halwin och hans ättlingar fortsatte
att regera i det vilda landet under många år, men makten över detta
otämjda rike i öster blev aldrig så stor som när Halawen styrde. De
flesta tog sin tillflykt till landområdet vid Istapparnas sydvästra fot.
De fyra konungarna dog alla i strid med trollen och de gravlades i
stora stenhögar längre in i landet nära Bjarnskogen som ett trots
mot de troll som levde där. Även en stor gravhög uppfördes för Ha-
lawens ära, men den var tom på rikedomar och skatter.
Knappt sexhundra år efter det att de första tronländarna steg i
land från de skepp som tagit dem över det skummande kalla Os-
terhavet beslutade de sig för att överge österns länder och söka sig
tillbaka mot väster. Anförda av Malhewen Trollsökaren, ättling i
rakt nedstigande led till Halawen, delade de drygt tjugotusen
tronländska ättlingarna upp sig i två skaror. Hälften seglade ut
på det stormiga Osterhavet och sågs aldrig mer. Om de skatter
de förde med sig kan man läsa i Tronlands Hjältebok. Den
andra skaran beslöt att med Malhewen i spetsen söka sig upp
mot norr mot gränsen till Svartliden och därefter landvägen
vidare mot väster.
Arton långa år avkrig och svårigheter tog det Malhewen
att föra sina tronländare till det som är dagens Majnjord.
Många var de i hans följe som valde att stanna i Dranvelte
och andra länder på vägen där deras ättlingar lever än idag.
De bördiga slätterna som stod orörda och obrukade tillsammans
med det oerhört vackra landskapet av böljande slätter och djupa
skogar gjorde att Malhewen beslutade sig för att grundlägga staden
Majnjord i landet Majnjord. Först döptes den till Majnajord som på
den gamla tronländskan betydde just Kungskall. Samma namn som

20. på den stad hans förfader Halawen hade grundat i det fjärran ös-
ter. Både landet och staden Majnjord växte i styrka och tronländarna
blandades upp med inflyttade viranner. Malhewen var den förste av
Vastermarks ättlingar att skapa sig ett rike i Mittland.
Så kom det sig tillslut att den gren av tronländarna som hade
mest av det blå alvblodet i sina ådror vände åter från österns länder
och grundade ett rike som i all sin prakt och skönhet blev viktigare
än alla andra städer i Tronland. Staden Majnjord kom att bli en av
Trudvangs mäktigaste städer någonsin. Malhewens son Malw Mal-
hewnsir tog sig en fager fru, alven Korillasja, den vackraste kvinnan
i världen sades det. Tillsammans bildade de den culhianska tron-
följden, och ännu idag finns det konungar och lydfurstar med det
Culhianska blodet rinnande i sina ådror. De fick sonen Culhan, den
förste Storkonungen av Majnjord, sedermera känd under alvnamnet
Kulikka-Phoja. Hans bröstarvingar var långlivade men i allra högsta
grad dödliga ty ingen av dem fick barn med en alv. De tronländska
kungarnas blod tunnades ut men bland människor ansågs de ändå
leva längre än andra. Från dagen de slog ner sina bopålar och grun-
dade staden Majnjord kallade de sig själva för osttroner för att visa
att de nu var ett eget folk med en egen kung, men de förnekade
aldrig att de härstammade från tronländarnas släkte. Osttronerna
var hårda och obevekliga, ty så många år hade deras folk levt i öst-
erns länder att de lärt sig att tämja naturen. Så många umbäranden
hade de gått igenom sedan deras anfader Halawen fört dem bort
från Tronland att inget nu kunde få dem att lämna sitt nyvunna land
och sin stad. Inte ens år II39 i Stjärnornas tidsålder då Kappmäs-
taren med en stor och månghövdad härskara anföll Majnjord från
flera håll vek sig de stolta osttronerna utan tömde staden på hjältar
och bragdmän och mötte sin fiende på de bördiga kullarna söder om
stadens mäktiga portar. I det som blev känt som Tronslaget besegra-
des Kappmästaren för första gången och många menar att detta var
upprinnelsen till den stora segern över honom och hans armeer år
II46 i Femspjutsslaget på Runvjiiks slätter.
Av okis lärde de sig ryttarkonsten till fullo, och av kandoverna
lärde de sig att bryta malmen i de malmrika bergen iJarngandskilen.
I sina hävdeböcker bar de med sig uråldrig kunskap från alverna och
i sina kistor skatter från det fagra Tronland. Från Osthem förde de
med sig Roghdraasil, det legendariska spjut som Halawen Dödlöse
stred med och som tillskrivs ofantliga magiska egenskaper. Kanske
det mäktigaste av alla magiska vapen som skapats av människor. Ett
spjut som idag bärs av Storkonungen tillsammans med den vackra
alfarkakronan, Perkaloka, en gång skänkt av alvdrottningen som
bröllopsgåva till Malw Malhewnsir när han förenades med Koril-
lasja i Valtoris undersköna skog.
Men så länge hade de varit ifrån sitt rike och sin kultur att de
nästan glömt tron på Whote och när budskapet om Gave spreds
österut bjöd de in den nya trosläran i Majnjord, även om långt ifrån
alla tog den till sig. Ännu idag anses det vara i sin ordning att inte
tro på Gave i stora delar av Mittland. Många har istället tagit till sig
ostroseden, där hjälten och trollkarlen har större makt än den som
är sprungen ur gudarnas gåvor. Där naturen och dess årstider är lika
viktiga som gudarnas budskap och den storslagna Rortan.
Lång och ärorik är Majnjords historia som den förtäljs i sånger
och berättelser. På höjden av sin makt sträckte sig riket från Carlonne
i väster till höglandet i Dranve!te i öster. Då härskade storkonungen
över Trudvangs största rike men i takt med att nidedomen bredde ut
sig försvagades konungarnas makt och begränsades till det land som
idag Majnjord består av. Trots att landet har minskat i storlek har
dess makt över folken i Mittland bara nämnvärt försvagats. Majn-
jords inflytande på sina grannars angelägenheter är oftast stort.
Under nuvarande tidsålder har landet upprepade gånger stött sig
med vildfolken i Svartliden och arkerna har under förtäckta,former
smugit ner i stora skaror och.försökt ta över de norra delarna. Dessa
otaliga småkrig och inte minst det stora kriget mot Kappmästaren
skapade stor splittring bland majnjordarna som skakades av inbör-
des strider och under en period styrdes av ett krigsråd och en krigs-
mästare istället för en storkonung. Under denna era förpassades den
Culhianska ätten långt österut till Gunnershaal eller flydde norrut
mot Svart-Mundor. Först år 1321 i Stjärnornas tidsålder enades lan-
det på nytt under en ny storkonung. Det var en skara riddersmän av
samma halt som forntidens stora ättlingar som leddes av den culhi-
anska ättlingen We6l Culhian som formade det nya Majnjord.
Nuvarande storkonung Aothwein Culhian är nästan sjuttio år.
Han styr landet med en fast hand och de spjut- eller lydgodar som
styr de olika landskapen är ytterst lojala storkonungen. Folket ser
Aothwein som en god härskare och de flesta är glada att landet styrs
av en storkonung som för de gamla traditionerna vidare.
Storkonungen var en gång gift med kvartsalviskan Aolume som dog
i barnsäng när hon skulle föda deras tredje barn. Storkonungen har
två söner, Cul'ion och Pwyld, varav Cul'ion förväntas ta över sin faders
ämbete när Aothwein dör. Cul'ion kan ständigt ses vid sin faders sida
och på helt egna meriter har han upptagits i b gwarthvakten. Många
ser Cul'ion som en större hjälte än sin far, vilket de flesta menar är ett
gott tecken på att Majnjord är en kraft att räkna med. Cul'ion anses
dessutom vara en ännu starkare anhängare till ostroseden än sin far,
vilket har lett till att han har skaffat sig ett starkt stöd hos folket, men
har fått många fiender i den nidendomska administrationen.
Trots att Aothwein själv aldrig har tagit den nidendomska tron
till sitt hjärta utan lever enligt läran om Whote uppblandad med
ostrosteden har han bjudit in nidendomen som en välkommen gäst
till sitt land.
Totalt sett är det sex Spjutgodar som fungerar som Storkonung-
ens förlängda arm, men det är endast tre av dem som besitter någon
egentlig makt att tala om. Störst makt efter Storkonungen själv har
Bjovil Imarshiils son och ämbetsarvinge Albjovil Imarshiil. Han styr
över det bördiga och vidsträckta Idunnor. Albjovil som är mycket
lojal mot Storkonungen är Bjodvils son som i sin tur en gång var
Storkonungens vapendragare och stridsbroder. Spjutgoden med
mest makt efter Albjovil, är mannen som styr över staden Baldrsviik
och landområdet Gastramark, Lughlr Liendormshugge. Lughlr har
börjat bli mycket gammal. Många menar att andra ätter av osttro-
nerna kommer att vilja ta över makten när Lughlr dör eftersom
han inte har lämnat efter sig någon arvinge. Storkonungen har en
annan plan. Den tredje Spjutgoden med makt är ingen mindre än
en kvinna, Spjutgodan Rwynhennwin Gunnrahoel, brorsdotter till
konungen över Tronland och en kvinna som kom till Majnjord med
sin far när hon var endast ett år. Under många år tjänade hennes nu
avlidne far Storkonungen med sådan beslutsamhet och tapperhet att
Storkonungen lät den tronländska sonen ta sig ett nytt namn i majn-
jordsk stil. Han döpte sig och sin familj till Gunnrahoel efter den
stora borgen Gunnershaal. Rwynhennwins far dog för sex år sedan
och enligt seden tog äldsta arvingen över faderns ämbeten. Hon är
nu Spjutgoda över Gunnershaal.
Förutom spjutgodarna finns det ett antal lydgodar som inordnar
sig under spjutgodarna. Deras makt är begränsad till ett visst land-
område kring en stad, eller i vissa fall endast en stad.
MAJNJORD 19

21. pu..-t:ser och tnÖ""t:eN i m~N.}ord
Angarboda
Angarboda, eller Järnstaden som den också kallas för, är vida känd
och många reser hit för att handla med järnämnen och andra metal-
ler. Staden ligger väl dold i en djup dalgång omgiven av höga och
branta klippor som formerar en naturlig mur runt staden på en
dagsmarschs avstånd. Dalgången och·klipporna skyddar väl mot de
kalla vindarna som ständigt drar ne( från lsvidda, och vidare över
Jarngand ner mot slättlandet där Angarboda ligger.
Inte sällan ligger en kall och tjock dimma över hela staden. Av
denna anledning har staden fått ett andra namn, Dimboda, vilket är
mer vanligt bland folket som lever så här långt norrut.
I staden samsas många kulturer och religioner på grund av den
stora andelen arbetare som kommer hit från både Mittland och
Osthem, för att under hårda förhållanden och under en begränsad
tid tjäna sitt uppehälle. En ny besökare kanske förvånas över att en
gerbansk helgedom i princip ligger vägg i vägg med den betydligt
större nidendomska kyrkan som har ett av de finaste lägena i hela
staden. Den gerbanska helgedomen är inget mer än ett tempel som
saknar några permanent stationerade stormikjalter. Blot är förbjudet
och belagt med dryga böter. I mitten av den underjordiska kamma-
20 MAJNJORD
0 20 40 60 80 fOO J,11}/
ren där en brokig skara gerbanistroende samlas, står en
imponerande staty uppförd helt i järn. Statyn föreställer
Solvei och templet är uppfört till hennes ära.
Den nidendomska helgedomen är betydligt mer imponerande
även om antalet präster inte motsvarar dess storlek. Endast en gav-
lian är permanent stationerad här men emellanåt får han besök från
andra gavlianer från Roskwa på missionsresor i norr.
Trots den brokiga samlingen av råbarkade arbetare som lever en
kort tid i staden håller lydgoden lngwar Ulster bra ordning i staden
genom att vara ständigt vaksam på de bråkstakar som titt som tätt
dyker upp och sprider skräck. En bråkstake slängs fort ut eller nekas
helt enkelt inträde, eller som talesättet i Angarboda lyder »En he-
derlig karl arbetar på dagen och sover på natten, täcker loskan med
foten på vilodagen och dricker aldrig mer än buken klarar av.«
Järn och järnämnen har alltid dragit till sig dvärgar och av samma
anledning finns ett stort antal dvärgar i staden. Mer än tre hundra
dvärgar trängs i trånga smedjor ochjärnverkstäder i de norra delarna
av staden som har nästan fyra tusen invånare. Dvärgarna tillhör alla
Hjans blodslinje och många kom hit redan för sextio år sedan. Av
naturlig anledning håller sig dvärgarna gärna för sig själva, på sina
egna tavernor och bostadsområden men livlig handel sker mellan
människorna och dvärgarna i allt som gäller järnföremål. Om san-

22. --
ningen ska fram så är det väl kanske inte de bästa av dvärgsmeder
som finns, som lever i staden, men i många avseenden är även en
dålig dvärgsmeds arbete betydligt bättre än vad många människor
kan åstadkomma.
Den människa som har tur och kan tala på dvärgarnas egna språk
kan få smaka på det berömda krustallmjödet som är bryggt på krus-
tallkantareller som dvärgarna odlar i små anlagda grottor under sina
verkstäder. Svampen som har en berusande och klart förvirrande ef-
fekt får den som intar den att bli aggressiv och stridslysten, vilket tid
efter annan leder till heta diskussioner bland stadens invånare om
dvärgarna ska ha rätt att odla svampen. Vissa vill gå så långt som att
slänga ut dvärgarna från Angarboda vilket har lett till en viss splitt-
ring i staden mellan dvärgarna och människorna.
Det sägs att Angarboda byggts ovanpå en uråldrig alvstad och att
den som letar i jorden kan hitta föremål från Drömmarnas tidsålder,
eller att det finns hemliga gångar, en gång anlagda av alver som löper
under staden. Några alvföremål eller gångar har man aldrig hittat så
vitt någon vet, men likväl lever skrönan kvar.
Till Angarboda kommer dagligen stora laster med järn i olika
former för att lastas om och i viss mån förädlas för att sedan fö-
ras vidare söderut mot Ilgevad eller Himinbrioter. Det är en mycket
viktig stad för Majnjord och för hela Mittland, vilket har medfört
att storkonungen låtit uppföra en mindre borg utanför staden som
inhyser en mindre skara bogwarther och en större skara krigare.
Borgen går under namnet Angar och leds av bogwarthen Kelen av
de många sångerna, en krigare som sägs vara lika duktig i svärdets
konst som i skaldandets.
Dinur
Enligt ostroseden var Dinur platsen dit kung Eothein Haarmaan
lät föra den järndrake som han dräpt i dess håla någonstans i Jarn-
gandskilen. Av drakblodet lät han föra upp ett gravtorn åt sig själv
delvis gjort av rokjärn, och i många år blev det ett vakttorn mot norr.
I många år var det We6l Culhians gömställe efter det att krigsråds-
mästaren i Majnjord hade beslutat sig för att slå ner det hot som
We6l utgjorde mot makten i Majnjord. Vid den tiden var området
som idag kallas för Svart-Mundor ett eget rike med en egen konung
och det var inte helt lätt för krigsrådsmästaren att besegra We6l och
hans beskyddare.
Dinur är en liten fästing som utgörs av ett smalt högt torn som
till stora delar är uppfört i järn och en tjock murbyggnad som väx-
er ihop med tornet. Idag, liksom då, fungerar fästningen mer som
en utpost än något annat. Av någon outgrundlig anledning brukar
hrimtursarna och trollskarorna som titt som tätt bestämmer sig för
att dra ner mot Majnjord ta just vägen förbi Dinur. Inte sällan försö-
ker de att plundra fästningen och döda de vakter som finns här. När
det sker ett anfall mot fästningen låter man skicka iväg en brinnande
båt nedströms och på så sätt går budet vidare om att fara nalkas.
Hit kommer de mest erfarna och råbarkade krigarna för att göra
tjänst. Här finns även en liten trupp bogwarther under Amkuld
Hradstinges befäl.
Trupperna i Dinur har ansvaret att beskydda järngruvorna och
stå till Kelens tjänst om Angarboda skulle behöva hjälp. Som mest
finns det strax över femhundra krigare här.
Baldrsviik
Längre än till Baldrsviik sträcker sig inte den vilda stormländska
armen. Den mäktiga stormehansan (se Osthem) biter sig fast i
Baldrsviik som en hungrig varg men utan större framgång. De repre-
senteras av en liten skara Stormetrogna köpmän i stadens mer tvi-
velaktiga kvarter och den röda ringen som symbol döljs mer än den
visas upp. Baldrsviik är stormehansans sista utpost mot väs,ter och
det finns de som menar att gess representanter är mer intresserade
av att spionera på landets väpnade styrkor än att sälja sina billiga
varor. En uppfattning som i rhåriga avseenden är riktig. Varje månad
smugglas information ut med ryttarbud och kurirer till Osthem. In-
formation som till stor del handlar om trupprörelser eller händelser
vilka kan komma att påverka den heliga makten i Osthem.
Baldrsviik är Majnjords ostligaste stad och i många avseenden re-
presenterar den en typisk osttronsk stad. Den är befäst med en hög
mur och inhyser en stor skara ryttare till sitt försvar. Här respekte-
rar man Ovus ord och påbud men lever i huvudsak efter ostroseden
med allt vad det innebär. Invånarna är stolta och okuvliga som lever
på de otaliga handelskaravaner som drar igenom staden. Här finns
både fäkthallar och värdshus, hjältar och trollkarlar. Alla erbjuder de
sina tjänster till högstbjudande.
Baldrsviik ligger på slättlandet strax söder om den mystiska sko-
gen Meawar, och trots att staden inte tillhör de största i Majnjord
kommer det fler besökare hit än till de flesta andra Mittländska stä-
der. Staden anlades av ättlingar till Malhewen, ättlingar som inte
orkade längre än hit under den långa resa som hans folk företog sig.
Det betyder också att Baldrsviik är Majnjords äldsta stad. Ett arv
I ,
som invånarna gärna berättar om på värdshus och tavernor.
Spjutgode över Baldrsviik och de bördiga men kummelfyllda
slätterna i Gastramark är en man med Culhianskt blod i sina ådror.
Lughlr Liendormshugge heter den krigare, bragdman och Spjutgode
som sägs ha dräpt mer än tjugo lindormar med sitt svärd och som
också är herre över Baldrsviik. Hans standar vajar ständigt i vinden
högst upp i det stora slottstornet som står uppfört mitt i staden. Fa-
nan är vit och symbolen är en blodröd lindorm som slingrar sig runt
ett svärd. Men trots att Lughlr är omskriven i både sagor och sånger
talas det mest om hans rådgivare Mohgra, en vitnertämjare som sägs
vara odödlig. I mer än hundra år har han suttit som rådgivare på
slottet utan att ha åldrats en dag.
Till de mer välbesökta skaldhallarna och värdshusen hör Trap-
pan och Bänken, Bror Dyggs källare, samt värdshuset Gripera. I
Bror Dyggs källare kan man, om man har turen på sin sida, få höra
berättelser från självaste Trodwe Hellawes, en skald som sägs va-
ra upplärd av den största skalden av dem alla Iselur Swaanskalde,
ättling till Torulf Dådsjungaren. Trodwe sägs kunna alla sextiofem
hjältesagorna och de hundratolv storlegenderna utantill. Han kan
på rak arm rabbla upp hela den Culhianska ättlängden och dess för-
greningar och känner namnet på fler hjältar och magiska föremål
än någon annan i hela Mittland, sägs det. Trodwe är stormästare i
skwildhugen. Det mindre fördelaktiga som sägs om Trodwe är att
han är en girig skald som tar bra betalt för att dela med sig av sin
kunskap.
Bristlingarum
Bristlingarum har aldrig haft någon större betydelse i Majnjords
historia, inte heller är staden speciellt betydelsefull för vare sig han-
del, politik eller religion. Likväl har staden bara växt och växt och
genom åren har den befäst sin ställning som Majnjords största stad
i sydöst.
Det som började som ett mindre skogshuggarläger har idag växt
till en stad med över tvåtusenfemhundra invånare. Skogsbruket är
MAJNJORD 21

23. väl kanske det som överhuvudtaget gör att staden fortfarande har
någon som helst betydelse och de flesta som bor i och kring Brist-
lingarum försörjer sig på skogen på ett eller annat sätt.
Viss betydelse har dock staden för salthandeln mellan Majnjord
och Fylges men ofta drar karavanerna förbi utan att stanna någon
längre stund. Trots att ett litet handelsgille har försökt slå rot i sta-
den anser salthandlarna i Fylges att de hellre vill bedriva handel med
huvudstaden direkt än med en mellanhand i Brisdingarum. Kanske
är detta en av anledningarna till att staden alltid har funnits men
också saknat betydelse för rikets väl.
På sista tiden har staden gång på gång utsatts för trollöverfall vil-
ket har gjort att många funderar på att lämna Brisdingarum som
står utan något riktigt försvar. Trollen kommer från Valkarook och
det sägs att de har växt sig starkare där under de senaste åren.
Gastramark
Jag tog mig upp ur det ångande badet och tänkte på vad mästaren hade
sagt när jag steg innanför dörren. »Dit du ska«, hade han sagt. För ett
ögonblick hadejag drömt mig bort och det fick jag nu straffför. Mästaren
J',
I, ,,/1,~,;.
' ,'
'
hade sett att jag inte lyssnade p4 hans berättelse och beordrat någon på
tvagningshuset att hälla ett iskaflt spann vatten över mig. Jag ryckte till
och tittade på mästaren som flinade mot mig med svärtade tänder. »Jo,
jag sa just det att Gastramark inte är något trevligt ställe«, sa han. Vi
hade varit ute där ett par dagar och på kvällen den .fjärde dagen regnade
det. Man hade satt upp ett litet tält och tänt en sprakande brasa utanför,
men blötan kom likfullt åt alla. Den natten fick jag nog höra alla berät-
telser somfanns om Gastramark och jag lovar dig, att det var länge sedan
jag varit så rädd som närjag kröp ner under mina filtar den natten.
Gastramark är Idunnors motsats, Där Idunnors slätter är täckta av
ett tjockt lager mörk och frodig jord ligger Gastramark uttorkad och
stenig. Det är en ödemark som är känd för sin vildhet och sin sko-
ningslösa omgivning. De få bördiga områden som finns är antingen
stinkande träskmarker eller myrar som döljer många hemska varelser.
Det sägs att man kan läsa om Gastramarks mörka historia fylld av
slag och drabbningar i de skriftrullar som finns i Majnjords hemliga
bibliotek,Jorden sägs ha förbannats av alverna efter det att en av de-
ras städer bränts ner till grunden i Den långa stormen. Men mest
/ I
r f
.tt
1
.
,,
22 M A JNJORD

24. --
känd är kanske ändå historien om de tre konungarna som alla svor
sig till mörka andar. Det var i Profeternas tidsålder, vid den tid då
Korpiallan Stjaarnskade var kung över Majnjord. Men vid den här
tidpunkten tillhörde inte det som idag kallas för Gastramark Majn-
jord utan var uppdelat i tre mindre kungadömen. De tre kungarna
hette, Mildawen Jaarntunge, Suri Alvervän och Unnor Klangeforth
och var alla omtyckta konungar. De levde i största samförstånd och
hade så gjort så länge någon kunde minnas. Varje gång trollen drog
ner från norr för att plundra deras länder gick de samman och stötta-
de varandra. Men så en dag stod den fagraste av alla ungmör inför de
tre som blev blixtförälskade och handfallna. Alla försökte de gifta sig
med flickan, dyra gåvor gavs bort och löften om evig rikedom skänk-
tes bort. Hon hade öga för dem alla och hon sa att det inte var något
lätt val att välja mellan så givmilda konungar. Hatet började växa i
deras hjärtan, det mörka slog rot i deras sinnen och de tre som förut
varit goda vänner vände ryggarna mot varandra. De gick för att finna
råd, de gick ut i Maelwar och kallade på andarna. Ovetandes om vad
de andra gjorde svor de inför var sin mörk ande att tjäna dess syften
om anden bara hjälpte honom att få leva nära den vackra kvinnan.
Löften avgavs och stiftades i blod, men alla tre konungar var tvungna
att svära på att för all framtid förkasta de andra konungarna och att
alltid ligga i krig med dem. Det som börjat som en kamp mellan tre
konungar blev så en kamp mellan tre kaosväsen och många menar
att en av dem var självaste Morgu. De tre kungarna förde krig mot
varandra och många människor led ont, det var en mörk tid.
Plötsligt slets den vackra kvinnan bort från livet, hon dog utan
någon förklaring och de tre konungarna sörjde stort. Det var ju för
hennes skull och gunst de hade spillt så mycket blod. Med var sin
hird red de till hennes begravning och när de fick se sina forna vän-
ner igen mjuknade hatet. Över hennes grav svor de en blodsed om
att inte föra krig med varandra igen utan istället sluta fred och leva
som bröder. I samma ögonblick sveptes platsen in i en mörk dimma
och de tre kungarna förvandlades till gastar, mörka gastar fulla av
hat och illvilja. Andarna skrattade och sa att »nu kan ni ju leva nära
er kvinna i all evighet.« Bittert fick de tre erfara vad det innebar att
sluta en pakt med kaosandar. Det sägs att än idag kan man stöta
på de tre kungarna i skepnad av mäktiga gastar på en mörk plats
omgärdad av en tjock och mörk dimma, någonstans i det som idag
kallas för Gastramark.
De byar och samhällen som finns här ute ligger nästan uteslutan-
de längs med handelsleden som löper mellan Grefiim och Baldrsviik,
men annars är det en ödebygd befolkad av kringflackande okis- och
hanirsstammar.
Grefaim
Där Ilgevinna övergår till myrar och sankmarker ligger staden Gre-
fiim på en frodig kulle inte långt från den plats där Pwynnd Lång-
ormsdräpe sägs ha dräpt den enorma lindormen. Kanske är denna
plats hjärtat i ostroseden ty här m:otas Gaves budbärare bort som
om de vore tiggare eller annat löst folk. Folket i och omkring Gre-
fiim har lite till övers för heliga män och kvinnor. Här tror man
istället på Whotes makt och de mäktiga flowarna.
Grefaim är en viktig knytpunkt för handel med både grödor från
Idunnor och järmalm från Angarboda. Hit kommer många handels-
karavaner och handelsmän för att köpa och sälja sitt gods.
Själva staden är byggd på en kulle omgiven av en tre meter hög
stenmur och en djup vallgrav för att hålla troll och vilddjur borta.
Staden leds varken av en gode eller annan person utsedd av storko-
nungen, utan istället av en laird. Lairdarna hör ostroseden till, och
förr i tiden när ostroseden var som starkast var det lairdarna som
styrde och ställde i länderna, som förvisso var mycket mindre än
idag. Lairden anses ha fått sin makt av flowrarna och de qar helgat
hans eller hennes ämbete genom att ge dem en viss gåva, en'. så kal-
lad flowr. Den vanligaste flowren är att kunna sia om framtiden och
att kunna förutspå vad som kommer att hända. Dessvärre sägs det
att flowrarna allt mer sällan förlänar människorna med en flowr och
i takt med att allt fler lämnar ostroseden för nya läror så dör också
lairderna ut. Lairden i Grefaim heter Adun'Di Nor och är endast
tjugofem år gammal. Efter att ha förutspått sin föregångares död och
vid upprepade tillfällen ha haft rätt i sina profetior om framtiden var
Adun ett självklart val när Grefiims invånare skulle välja ny laird.
Vid sin sida har Adun två vaagritaljabesvärjare (se Drakar och Demo-
ner 6 Expert) som rådgivare och tillsammans styr de tre staden enligt
ostrosedens tradition.
I myrmarkerna norr om staden kan man finna många platser som
vittnar om lindormsdyrkan och vid ett flertal av dessa finns det fort-
farande övergödda och dyrkade lindormar som man offrar till. En av
de mest kända lindormarna går under namnet Ryggdl Silvrafjell och
sägs vara längre än hundra meter, något som om det är sant gör att
det med stor sannolikhet skulle vara en av Trudvangs absolut största
lindormar.
Grefiim har ett stort antal skald- och ölstugor där man kan njuta
av både en god berättelse och gott öl. En delilfatess som gärna serve-
ras på stadens värdshus är blåholksgrillade fårtungor. Till de större
värdshusen hör Trappetopp och det beryktade Blåstjutet. Den störs-
ta skaldhallen heter Trovis mjödhall och här kan man höra både
många och långa berättelser dag som natt.
Hela staden är som en enorm handelsbod och man brukar säga
att det som inte går att hitta i Gref:iim finns nog bara i Blotheim.
Fast varorna är dyra och handelsmännen skickliga på att pressa upp
priserna. En oerfaren köpare får akta sig, att till exempel delta i en
auktion och att inte kunna betala för sig bestraffas med fackelbrän-
ning på ryggen för mindre summor och i ansiktet för större.
Gloesgrim
Gloesgrim är så nära ett magicentrum man kan komma. Många
skulle nog säga att det är mer än plats än en stad och hit vallfärdar
många för att möta de tre magimästarna. I Gloesgrim bor nämligen
sedan en tid tillbaka tre mycket framstående besvärjare och deras
lärjungar. De tre är;
Dina Turg; en framstående hvitalja (se Drakar och Demoner 6
Expert) och hans två lärjungar Tygl Ormskrinda och Sween Dagla;
Tronda Llg, en hemlighetsfull morkvitalja (se Drakar och Demoner
6 Expert) och hennes enda lärjunge Aas Hundla; samt Nbri Yygg,
vågmästare och vaagritalja vars tre lärjungar som ofta är iväg på
hemliga uppdrag åt sin mästare.
Vad som lockat dessa tre framstående besvärjare och deras lär-
jungar till denna plats är det många som tvistar om. En av anled-
ningarna kan vara de bottenlösa schakten som går under namnet
»mörkerkällorna« och som sägs vara något slags knytpunkt för
morkvitner. Runt hålen, som är fem till antalet, löper tjocka sten-
plattor som är täckta av runor och mönster, mycket lika dem som
finns på orakelbenen i Haven (se Osthem ).
I övrigt har staden inte mycket att önska och de som söker sig hit
gör det nästan uteslutande för att få hjälp av besvärjarna eller för att
lösa gåtan med de mystiska runorna.
MAJNJORD 23

25. Gunnershaal
Slaget vid Gunnershaal är känt som ett av de värsta i Miccland nå-
gonsin. Kanske det värsta för människorna. Visst är Femspjutsslaget
i Runvjiik år 1146 i Stjärnornas tidsålder, då Kappmästarens härska-
ror besegras till grunden, ett stort och fasansfullt slag men få andra
strider väcker sådant vemod och tungsinthet som det vid Gunners-
haal år 1139 i Stjärnornas tidsålder. .
G~nrershaal är en ålderstigen fästning som liksom den i Trigs-
loein bår dvärgiska kännetecken. Kanske var det just för att den del-
vis uppfördes av dvärgar som slaget blev så långt och seglivat. Många
goda män dog under de dagar som Kappmästarens härskaror utan
rädsla, piskad av sin mörka herres ord och hot, skoningslöst kastade
sig mot de branta murarna i flera veckors tid.
På murarna till stadens försvar stod Eolain Aothwein Culhian, en
man som dagens Storkonung Aothwein Culhian är ättling till, men
här fanns också den beryktade hjälten Fanor Bogwartha, grundare av
bogwarthernas orden. Krönikor gör gällande att även den undersköna
alvdrottningen Normaikas bror Halkalain stod vid de två människor-
nas sida. Tillsammans med dessa tre härförare dog tusentals och åter
tusentals mitcländska söner under de dryga fem veckor som slaget va-
24 MAJNJORD
rade, ty trollen var så många att de inte gick att räkna. De möttes av en
arme som var så stor att ingen hade något hopp om att överleva.
Det hade pågått en längre tid, Miccland var delat i två delar. En
stor och mörk härskara höll Idunnor i ett järngrepp, en annan med
troll från Svarcliden ochJarngand höll delar av Gastramark. När den
västra armen drog mot Majnjord drog sig den som fanns i Gasera-
mark söderut, mot Gunnershaal. Kappmästaren visste att om man
erövrade Gunnershaal skulle man kunna anfalla den stora staden
Majnjord från alla håll.
Kappmästarens styrkor, anförda av den mäktige Antorax, anföll
Gunnershaal från den västra sidan för att på så sätt kunna mota
bort all tänkbar hjälp som kunde komma från huvudstaden eller
från höglandet. Visserligen kunde Kappmästaren råka ut för att
klämma sin stora arme mellan två fronter men det var en risk han
var beredd att ta.
Dag som natt utan rast eller vila anföll våg efter våg av förhatliga
troll och varje gång blev försvaret av den stora fästningen allt tröt-
tare. Kanske hade många krigare och stadens invånare skonats om
det bara varit troll som anföll staden, men som på ett givet tecken